Tacksamhetsmagi räddar dagen!

Tacksamhetsmagi räddar dagen!

Såhär i semestertider bjuder jag på ett härligt vinterminne och lite tankar kring det lilla ordet tack och hur det fyller livet med magi.

Som Skåning har jag inte svart bälte i skridskohallar utan de äras med ett besök cirka en gång vartannat år, och idag är det dags! Efter att pustandes dragit ner tre lådor med skridskor och hjälmar från vinden har jag till slut lyckats skramla ihop funktionell utrustning till mig och barnen. Jag är lite tveksam till att sjuåringens sitter så bra som hon säger, då hon verkar prova mer utseende än storlek, men hon bedyrar att de passar perfekt.

Ishallens parkering har sedan förra besöket förvandlats till byggarbetsplats och vi bjuds på en lång vandring i isregn och snålblåst innan vi kommer fram till den långsamt ringlande kön av otåliga barn och skridskobärande vuxna som leder fram till den biljettlucka man med lite god vilja kan skymta vid horisonten. Nästan framme vid luckan upplyser ett anslag om att här gäller endast kontant betalning. Som den moderna människa jag är har jag inte minsta lilla krona med mig utan bara ett betalkort. Fula ord dyker upp i mina tankar och jag undrar vad denna kulturkrock mellan nutid och 50-tal har för existensberättigande?

När alla skridskor är snörade, hjälmar inställda, toalettbesök avklarade och vi slutligen (jag med svetten rinnandes längs ryggraden), närmar oss isen efter vad som börjat kännas som en Golgatavandring, meddelar barnen att det är dags för fika.

Så står vi då på isen med våra vingliga Bambiben och där råder det full kaos. Det knuffas och krockas. En Dansk gubbe stjäl barnens artigt inväntade övningskon och när jag ber att få tillbaka den frågar han om jag betalt för den eftersom jag verkar tycka den är min personliga ägodel. Sjuåringens skridskor är mycket riktigt alldeles för små så nu vill hon åka hem och här någonstans vore det inte konstigt om jag beslutat att två års paus innan nästa skridskodag är alldeles för lite.

I stället kommer vi gå hit oftare, för ordet “tack” gjorde vår dag var helt underbar!

En okänd man i kön förstod mitt kontantdilemma och erbjöd sig låna mig pengar till inträdet. Vilken underbar människa! Jag tackar både honom och 50-talskrocken som lät mig uppleva att det finns goda människor i min närhet och tillsammans med mitt tack gör magin entré:

Tjejen i biljettluckan meddelar att kassan är sönder så nu får alla åka gratis resten av dagen. Men, det är ju fantastiskt! Tack! Jag låter mitt tack kännas i hela kroppen. Det bubblar härligt och jag ler som en tok. Mer magi kommer genast i form av en liten röst som viskar i mitt öra att jag i parkeringskaoset glömde lösa biljett, jag spurtar tillbaka till bilen, betalar avgiften och möter P-vakten på vägen tillbaka. Tack! Och tänk att jag i mitt möte med den danske mannen kunde låta bli att skryta med alla finfina supergrova förolämpningar jag kan på danska så hans dotter slapp höra dem. Tack! Och tack för att det från oväntat håll dök upp låneskridskor till sjuåringen, som nu tyckte att svarta skridskor som passar är mycket bättre än vita med prinsessludd som är två nummer för små. Tack för alla skratt vi fick tillsammans med våra vänner ute på isen. Och tack för att vi började med fikastunden som ju är det bästa med en skridskodag.

Tack för att jag kommer ihåg att uppmärksamma och tacka för livets mirakel. Det är nämligen så de förökar sig. 🙂 Ge dig själv gnällförbud en dag och se vad som händer när du tackar istället för att klaga.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *