Min lilla Piga är hänsynslös

Min lilla Piga är hänsynslös.

Hon bryr sig inte om hur trött jag är, jag får inte vara lat och slarvig säger hon. Jag måste finnas där för andra och jag får absolut inte visa mig svag.

Så skyr hon sin egen svaghet att hon väljer att inte alls se den. I stället ser hon andras svaghet och dömer dem hårt. Att döma andra är skönt och tryggt. Det har faktiskt blivit hennes hobby, att kritisera och se fel hos andra. Det får henne att känna hur duktig hon själv är, hon som gör rätt.

Duktig flicka är ett känt begrepp, för mig är det min lilla Piga som gnor.

Det här är en beskrivning på hur min Piga var innan jag tog hand om henne och gav henne kärlek. I dag är hon en glad piga utan baktankar. Pigan version 2.0 är en befrielse och välsignelse, både för mig och min omgivning!

Fler bloggar om Pigan hittar du här och här!

Har du också en hänsynslös Piga? Vad tänker hon nu?

Min lilla Piga är rädd

Min lilla Piga är rädd.

Hon är rädd att de andra pigorna ska vara duktigare på att fixa än vad hon är. Vad skulle då hända? Hon motar rädslan genom att se till att vara duktigast. Lösa problemen fortare än andra. Svara på frågor fort, så inte någon annan hinner svara och ger oombedda råd (och blir sur om de inte följs). Hon tar på sig mer uppgifter än hon egentligen orkar och hinner, och vaktar sedan dem noga. Fast hon suckar och säger att det är tungt ibland, att sköta allt själv.

Hon är också rädd för att misslyckas vilket gör att hon ofta inte försöker. Eller att hon halvvägs mot målet fördärvar för sig själv.

Detta är en beskrivning på hur min Piga var innan jag tog hand om henne och gav henne kärlek. Pigan version 2.0 är en befrielse och välsignelse, både för mig och min omgivning!

Skriv gärna en kommentar om din egen Piga om du känner igen dig. 🙂

I nästa blogg får du läsa om hur hänsynslös min Piga är.

En som är specialist på Pigor är Mai Vu. Läs mer om henne och hennes kommande event här!

Min lilla Piga

Duktig flicka är ett känt begrepp, för mig är det min lilla Piga som gnor.

Här är en beskrivning på hur min Piga var innan jag tog hand om henne och gav henne kärlek. I dag är hon en glad piga utan baktankar och som gör sitt jobb bara för att hon älskar det. Resten låter hon helt enkelt bli. Pigan version 2.0 är en befrielse och välsignelse, både för mig och min omgivning!

Inom mig bor en liten Piga.

Hon är duktig på att se till så alla har det bra. Hon erbjuder sig att hjälpa till innan mottagaren hunnit uttala sin önskan eller ens själv hunnit tänka att något önskas. Faktiskt är det nog då hon är som mest nöjd, när hon ser en önskan och lyckas uppfylla den innan mottagaren hunnit märka något.

Men lite ska de märka. De ska märka att de behöver henne. De ska vara tacksamma att hon hjälper familjen, kollegorna, vännerna, föräldrarna, engagerar sig i skola och dagis och barnens aktiviteter. Hon älskar varje gång hon lyckas med att fylla någon annans behov. Och inte vill hon ha något tillbaka, “ Nej tack, det behövs inte”, är hennes mantra.

…men det är inte helt sant. Hon vill vara favorit. Och hon vill ha hjälp, men hon vill inte behöva be om det. Andra borde förstå när hon behöver hjälp. Hon förstår ju när de behöver hjälp! (tror hon). Detta gör att hon ofta känner sig orättvist behandlad, blir lite lagom sur och bitsk. Det har hon faktiskt rätt att vara, så taskiga som de är mot henne. Hon som är så snäll.

Har du också en Piga? Vad tänker hon när du läser detta?

 

I nästa blogg får du läsa om hur rädd min lilla Piga är.

En som är specialist på Pigor är Mai Vu. Läs mer om henne och hennes kommande event här!

Du ser det när du tror det.

Det finns inga bra män. Lika bra att nöja sig med den relation jag har/fortsätta leva själv.

Känns det igen?

Jag tänkte själv såhär i många år. Och då var det också så det var.

Så kom det för mig att, “Hur ska jag nå mitt mål om jag inte tror det finns? “

Det tog lite tid att ställa om min sinnevärld och det gick genom “Det finns bra män, men de är redan upptagna” till “Det finns bra lediga män, men inga för mig” och sen “Det finns och de finns för mig. Bara att välja!”

Och för varje steg var det jag förväntade mig det jag också fick.

Så vad lärde detta mig? Att världen blir som du ser den. Du får vad du förväntar dig.

Visst är det underbart!

Vad förväntar du dig denna fredag?

Nya bokstäver ska firas!

Hej, har du sett att jag har nya bokstäver i mitt efternamn som förvandlar Ström till Bergström? Mina barn heter Berggren, jag heter Ström. Min Kung heter Bergström och hans namn förenar oss och gör oss alla till en familj!

Detta vill jag fira med att lansera mitt nya coachingpaket och det till specialpris! Känner du igen dig i texten nedan kan jag varmt rekommendera dig att kontakta mig för mer information!

Svårt att sätta gränser, ger för mycket av dig själv, känner dig utnyttjad, ständigt otillräcklig.

Trött.

Inte säker på att du vill ha det så här resten av livet.

Inte säker på att du vill ha det så här en enda sekund till.

Specialist på att ge, anpassa dig och offra dig själv för andra.

Trött på att ge mer än du får men vet inte hur du ska ändra på det.

Kämpar och kämpar men inget ändras..

Du vill verkligen få till din drömrelation men vet inte riktigt hur.

Har tappat bort sig själv och får dåligt samvete när du försöker hitta tillbaka.

Står med ena foten i bitterträsket.

Tacksamhetsmagi räddar dagen!

Tacksamhetsmagi räddar dagen!

Såhär i semestertider bjuder jag på ett härligt vinterminne och lite tankar kring det lilla ordet tack och hur det fyller livet med magi.

Som Skåning har jag inte svart bälte i skridskohallar utan de äras med ett besök cirka en gång vartannat år, och idag är det dags! Efter att pustandes dragit ner tre lådor med skridskor och hjälmar från vinden har jag till slut lyckats skramla ihop funktionell utrustning till mig och barnen. Jag är lite tveksam till att sjuåringens sitter så bra som hon säger, då hon verkar prova mer utseende än storlek, men hon bedyrar att de passar perfekt.

Ishallens parkering har sedan förra besöket förvandlats till byggarbetsplats och vi bjuds på en lång vandring i isregn och snålblåst innan vi kommer fram till den långsamt ringlande kön av otåliga barn och skridskobärande vuxna som leder fram till den biljettlucka man med lite god vilja kan skymta vid horisonten. Nästan framme vid luckan upplyser ett anslag om att här gäller endast kontant betalning. Som den moderna människa jag är har jag inte minsta lilla krona med mig utan bara ett betalkort. Fula ord dyker upp i mina tankar och jag undrar vad denna kulturkrock mellan nutid och 50-tal har för existensberättigande?

När alla skridskor är snörade, hjälmar inställda, toalettbesök avklarade och vi slutligen (jag med svetten rinnandes längs ryggraden), närmar oss isen efter vad som börjat kännas som en Golgatavandring, meddelar barnen att det är dags för fika.

Så står vi då på isen med våra vingliga Bambiben och där råder det full kaos. Det knuffas och krockas. En Dansk gubbe stjäl barnens artigt inväntade övningskon och när jag ber att få tillbaka den frågar han om jag betalt för den eftersom jag verkar tycka den är min personliga ägodel. Sjuåringens skridskor är mycket riktigt alldeles för små så nu vill hon åka hem och här någonstans vore det inte konstigt om jag beslutat att två års paus innan nästa skridskodag är alldeles för lite.

I stället kommer vi gå hit oftare, för ordet “tack” gjorde vår dag var helt underbar!

En okänd man i kön förstod mitt kontantdilemma och erbjöd sig låna mig pengar till inträdet. Vilken underbar människa! Jag tackar både honom och 50-talskrocken som lät mig uppleva att det finns goda människor i min närhet och tillsammans med mitt tack gör magin entré:

Tjejen i biljettluckan meddelar att kassan är sönder så nu får alla åka gratis resten av dagen. Men, det är ju fantastiskt! Tack! Jag låter mitt tack kännas i hela kroppen. Det bubblar härligt och jag ler som en tok. Mer magi kommer genast i form av en liten röst som viskar i mitt öra att jag i parkeringskaoset glömde lösa biljett, jag spurtar tillbaka till bilen, betalar avgiften och möter P-vakten på vägen tillbaka. Tack! Och tänk att jag i mitt möte med den danske mannen kunde låta bli att skryta med alla finfina supergrova förolämpningar jag kan på danska så hans dotter slapp höra dem. Tack! Och tack för att det från oväntat håll dök upp låneskridskor till sjuåringen, som nu tyckte att svarta skridskor som passar är mycket bättre än vita med prinsessludd som är två nummer för små. Tack för alla skratt vi fick tillsammans med våra vänner ute på isen. Och tack för att vi började med fikastunden som ju är det bästa med en skridskodag.

Tack för att jag kommer ihåg att uppmärksamma och tacka för livets mirakel. Det är nämligen så de förökar sig. 🙂 Ge dig själv gnällförbud en dag och se vad som händer när du tackar istället för att klaga.

Vad menas?

Kåt, Glad och Tacksam. Det låter ju lite kul, men vad menas egentligen och vad ska du använda det till? KGT är mitt favoritsätt att leva livet, här ger jag min tolkning av de tre enkla orden som tillsammans bildar livets lök på laxen. Hoppas det ger dig inspiration! 🙂

Kåt

Den vanligaste betydelsen är den underbara känslan av att vara liggpigg. Men kåt kan också användas i en vidare betydelse, att vara väldigt sugen på något som gör en glad. Sugen på livet, sugen på glass (glass är himmelskt, favoritsmaken varierar med humöret), sugen på att vara lycklig. Att vara redo att ta emot det du vill ha. Ordet bjuder både på spänning, glädje och förväntan.  Precis så som livet ska levas!

Glad

Att vara i glädje är ett tillstånd av frihet och lycka. Visst är det härligt när den sveper in, smittande, befriande och full av energi. Ibland kommer den av sig själv, men ofta är den ett aktivt val som kan vara lite ovant i början. Gåvan att veta hur man väljer glädje är en av de största gåvor du kan ge till dig själv och dina barn.

Tacksam

Tacksamhet är en högt utvecklad konstart som skapar gnistrande magi i ditt liv. Tacksamhet gör det möjligt att ta emot, njuta av och uppleva livets goda. Träna din tacksamhetsmuskel dagligen och gör dig beredd på att bubbla runt i livets champagne!

Andra gången!

I morgon gifter jag mig för andra gången!

Hur vet jag att min man är den rätte?

Skillsmässostatistiken talar sitt tydliga språk, det är mycket vanligt att välja fel man.

Jag är själv en av dem som valde fel. I morgon gifter jag mig för andra gången och hur vet jag då att det är rätt denna gången? Jo, på vägen till min blivande man uppfann jag en femstegsraket för relationer.

Raketens första steg är att bli medveten om dina mönster. Det du upplevt i livet ger en omedveten trygghet och på gott och ont styr det ditt val av partner.

Andra steget är att ta reda på vilken relation du verkligen vill ha. Resultatet skriver du ner på en lapp, jag la min i plånboken så jag alltid bär den med mig.

Tredje steget blev att känna igen vem som var bra och vem som var dålig för mig. Jag utarbetade tekniker som redan efter första dejten berättade om mannen i fråga hade potential eller ej.

Ritningen till fjärde steget, att lära mig skapa den relation jag vill ha, tog tid att hitta men till slut dök den upp. Det räcker ju inte att hitta en bra man, du ska också skapa din drömrelation.

Femte steget är att öva. Det är lätt att hamna på villovägar för att du så gärna vill att just denna mannen ska vara den rätte. Och ännu lättare att trilla in i gamla vanor (som ju bekant leder till gamla resultat).

Och en dag, stod han där, mannen jag nu längtar efter att gifta mig med. Häromdagen berättade jag för honom om min lapp och när jag läste upp den trodde han att jag skojade och just skrivit ihop den. För allt stämmer, på pricken. Så visst är det han som är den rätte för mig.

En fantastisk bonus är att när raketen är byggd, kan den användas i alla sorters relationer och jag har nytta av den varje dag. Den har inte bara gett mig min drömman, den har gett mig mitt drömliv!

Det tog mig nästan sex år att rita, konstruera och lära mig köra raketen. När jag nu lär ut teknikerna bakom de olika stegen i min femstegsraket till andra, ser jag stora förändringar på bara några månader! Glädjen att få vara med och skapa denna lycko-magi även i andras liv är den största bonusen av dem alla.

Håll tummarna att solen skiner I Botaniska trädgården i morgon klockan 13.00! <3

 

Förhållandet mellan smärta och förändring.

Det sägs  att förändring sker när  ”smärtan att stanna kvar i det nuvarande är större än smärtan att förändras”,  men måste det vara så?

Om man tex inte är helt nöjd i sin relation måste man erkänna och uttrycka detta för sig själv för att förändring ska kunna ske. Lättare är då att tänka, men vi har det ju bra också. Så farligt är det inte. Och i går hade vi det riktigt bra. Så egentligen är det nog jag som inbillar mig eller är trött.. Så, du kämpar, kompromissar bort och går emot dig själv. Inte konstigt du är trött! Och när du är så trött att du inte orkar mer. Att du inte kan andas. Att ni inte kan prata med varandra. Att du inte står ut en sekund till, smärtan att stanna har blivit större än smärtan att förändra. Då fattar du ett beslut. Att detta går inte mer. Du orkar och kan inte jobba på denna relationen en enda dag till. Nu är det slut. Och ingen kan döma dig, du har ju kämpat i åratal. Du har verkligen försökt allt som stått i din makt. Och nu finns det inte fler vägar kvar än den att lämna. Du lämnar inte för att du vill. För egentligen vill du ha din familj, att barnen ska få växa upp i den kärnfamilj du försökt ge dem och att din partner ska vara Mannen i ditt liv. Så du lämnar för att du måste. Och herregud vad ont det gör.

Smärtan av en krossad livsdröm. Smärtan av misslyckande. Smärtan av att dina barn får lida för era tillkortakommanden. Smärtan av bortslösade år. Skammen. Smärtan är så stor att du behöver hjälp för att överleva. Hjälp att vara en bra Mamma till dina barn i detta svåra. Hjälp att förstå vad som hände. Hjälp att läka och skapa nytt. Hjälp att inte hamna i denna situationen fler gånger.

Vad hade kunnat bli annorlunda om du sökt hjälp flera år tidigare?  Kunde det lett till att du blev medveten om att du och din man faktiskt inte var gjorda för varandra? Att du gjort ett aktivt val att detta inte var vad du ville och sen kunnat göra en lugn och kärleksfull separation. Kunde det också lett till att du haft kraft att skapa förändring medan du var kvar i relationen? Då hade du nu levt i din dröm med trygga glada barn, mått som en Prinsessa, din partner var din drömman och ni hade varit en hel och lycklig familj.

Att ta hand om dig själv är att ta hand om andra!

Är du väldigt bra på att lyssna på andra, på att höra vad de vill även om de inte uttalar sin önskan i ord? Är du sen också en fena på att hjälpa dem att uppfylla deras önskningar och behov?

Grattis! Då är du redan vältränad i att få saker att hända. Allt du behöver göra nu är att ta reda på vad dina önskningar och behov är och sen använda dina förmågor till att serva dig själv, så har du snart det perfekta livet!

Kruxet är bara att många av oss tycker att det är lite fult och förbjudet att ge till sig själv. Att uppfylla sina egna drömmar och önskningar. Att tänka på och prioritera sig själv. Så du ger och ger tills du inte har något kvar. Tills det känns som det enda du gör är att anpassa dig och  tassa på tå för andra och ändå är ingen nöjd. Du hamnar där du är så trött att du mest är arg eller sover. Och hur mycket kan du då ge till de du älskar och vill bli älskad av? Hur rolig är du att vara tillsammans med då? Hur mycket har du att ge eller tillföra? Och vem vill ta råd från och lyssna på en som inte själv ser ut att kunna ta hand om sig själv, uppnå något och som låter sig bli tagen för givet?

Paradoxen i detta är att när du ger till dig själv och uppfyller dina egna drömmar blir du glad och full av energi. Livet blir ljust och glatt och från detta kan du ger mer än någonsin! Du blir full av tålamod, energi som räcker både till dig själv och andra och du har mer resurser än du någonsin vågat drömma om. De som har förmånen att vara i din närhet smittas av din glädje, blir inspirerade av dig och känner sig viktiga och sedda när de får ta emot din hjälp. Det i sin tur ger dem en tro på att de är viktiga och kompetenta, att deras drömmar också är värda att tas på allvar och att de har förmågan att uppfylla dem. Både genom eget arbete och genom att ta emot hjälp.

Visst är väl den största gåvan vi kan ge till andra att ta hand om oss själva?