Förhållandet mellan smärta och förändring.

Det sägs  att förändring sker när  ”smärtan att stanna kvar i det nuvarande är större än smärtan att förändras”,  men måste det vara så?

Om man tex inte är helt nöjd i sin relation måste man erkänna och uttrycka detta för sig själv för att förändring ska kunna ske. Lättare är då att tänka, men vi har det ju bra också. Så farligt är det inte. Och i går hade vi det riktigt bra. Så egentligen är det nog jag som inbillar mig eller är trött.. Så, du kämpar, kompromissar bort och går emot dig själv. Inte konstigt du är trött! Och när du är så trött att du inte orkar mer. Att du inte kan andas. Att ni inte kan prata med varandra. Att du inte står ut en sekund till, smärtan att stanna har blivit större än smärtan att förändra. Då fattar du ett beslut. Att detta går inte mer. Du orkar och kan inte jobba på denna relationen en enda dag till. Nu är det slut. Och ingen kan döma dig, du har ju kämpat i åratal. Du har verkligen försökt allt som stått i din makt. Och nu finns det inte fler vägar kvar än den att lämna. Du lämnar inte för att du vill. För egentligen vill du ha din familj, att barnen ska få växa upp i den kärnfamilj du försökt ge dem och att din partner ska vara Mannen i ditt liv. Så du lämnar för att du måste. Och herregud vad ont det gör.

Smärtan av en krossad livsdröm. Smärtan av misslyckande. Smärtan av att dina barn får lida för era tillkortakommanden. Smärtan av bortslösade år. Skammen. Smärtan är så stor att du behöver hjälp för att överleva. Hjälp att vara en bra Mamma till dina barn i detta svåra. Hjälp att förstå vad som hände. Hjälp att läka och skapa nytt. Hjälp att inte hamna i denna situationen fler gånger.

Vad hade kunnat bli annorlunda om du sökt hjälp flera år tidigare?  Kunde det lett till att du blev medveten om att du och din man faktiskt inte var gjorda för varandra? Att du gjort ett aktivt val att detta inte var vad du ville och sen kunnat göra en lugn och kärleksfull separation. Kunde det också lett till att du haft kraft att skapa förändring medan du var kvar i relationen? Då hade du nu levt i din dröm med trygga glada barn, mått som en Prinsessa, din partner var din drömman och ni hade varit en hel och lycklig familj.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *