Du är perfekt som du är!

Jag är impulsiv, spontan, vimsig och blir lätt uttråkad(= tecken på att vara kreativ). Jag är också inkännande och intuitiv, vilket mest varit till besvär och trängts undan så gott det gått. Det tog många år för mig att förstå att mina egenskaper kunde vara något bra. Jag trodde alltid det var något fel på mig som inte passade in och kunde vara som folk och det fick mig att känna mig väldigt dålig. Nu när jag förstått att jag kan användas till något bra, är jag tacksam och glad för mina egenskaper.

Vår innersta önskan är att bli sedda som vi är och älskade för det. En helt normal önskan, faktiskt vår födslorätt. Ändå är det en stor och ovanlig lyx som vi sällan eller aldrig får uppleva. Största hindret i detta är du själv. För att kunna bli älskad för den du är behöver du visa ditt sanna jag och det är något av det mest skrämmande du kan utsätta dig för. Tex har jag aldrig varit rädd för att säga vad jag jobbade med så länge jag var programmerare eller ekonom. När jag blev coach ville jag helst gömma mig när någon frågade vad jag jobbade med. Jag var så rädd för att bli dömd av folks fördomar. I mitt huvud lät de såhär:“Coacher är bondfångande kvackare, flummtyper med hennafärgat hår som springer runt och viftar med drömfångare. Coaching är inget man kan försörja sig på. Hon lever nog på bidrag.” Att det finns fördomar mot ekonomer och programmerare bekymrade mig inte alls. Det är bra och roliga jobb, men inte det jag är i själen. Det var att visa upp mitt sanna jag och kanske bli dömd för det som skrämde mig. Att blir dömd för en roll jag tog på mig på jobbet var inga problem. Att bli dömd för det jag ÄR var däremot väldigt läskigt. Så läskigt att jag nästan lät det stoppa mig. Tur jag lärde mig ta emot tillit att jag duger som jag är!
Vad är du arg på hos dig själv?

Med kärlek,
KGTmamman,
Anna

PS Håll ögonen öppna, snart lanserar jag “Från vidbränd till heltänd”, mitt nya program för trötta mammor som längtar efter att orka mer, känna mer glädje och en het man som ser och förstår dem.

4 Kommentarer
  1. Ulrika Bornström
    Ulrika Bornström says:

    Hej
    När du beskriver dej är det som att du tagit orden ur min mun!
    Härligt att du vågat hitta rätt.
    Jag behövde verkligen läsa detta idag… Tack ??
    Hoppas jag får träffa dej någon gång när jag är i Lund. Annars är ni välkomna på fika när ni åker upp till Bergslagen.

    Svara
    • Anna BergStröm
      Anna BergStröm says:

      Hej Ulrika!
      Tack för du berättar, det gör mig glad att min blogg gjort skillnad för dig. 🙂 Visst är det skönt att inte vara ensam?
      Hör av dig när du är i Lund nästa gång, jag träffas gärna!
      Kram Anna

      Svara
  2. Jessica
    Jessica says:

    Alltså! Detta kunde varit mina ord. Exakt så har jag alltid känt. Nu är jag 42 år och först nu börjar jag acceptera att sån är jag. Är extremt kreativ och det har alltid varit lite av ett hinder i mina anställningar då jag känt mig lite fängslad på ett kontor. Bör nog vara min egen för att må bäst 🙂

    Svara
    • Anna BergStröm
      Anna BergStröm says:

      Tack för du delar Jessica! Vi är nog många som går omkring och känner oss ”fel” fast vi är så väldigt rätt! Du är gjord för stora saker och känner dig fängslad när du håller dig liten. Säkert strålar du som egen!

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *