Den elsdsprutande Pigdraken

Som du är mot dig själv är du mot andra. Det fick min familj erfara i helgen då jag var arg för jag inte presterat så bra som jag vill på jobbet. Jag är snabb att döma mig själv och eftersom jag skäms att inte vara bra nog blir jag arg på allt omkring mig som inte är bra. Så i fyra dygn har tvättmaskinen snurrat oavbrutet  och hela helgen har jag plockat, dammat, putsat och fejat. Eftersom det är viktigt för min lilla piga att sudda ut allt som inte är presterade och perfekt, råkar resten av familjen också ut för elden som Pigdraken sprutar inne i mig. De måste också hålla ordning, lägga in sin tvätt och ställa in i diskmaskinen, för om hela huset är perfekt kan jag nästan lura mig själv att jag också är det. När jag får fart på övriga familjemedlemmar jublar Pigdraken och ser det som bekräftelse på att hon visst kan få saker att fungera. Jag skäms. Men Pigan bestämmer att jag är misslyckad och får inte komma fram och synas.

När huset är fint och tvättstugan tom vankar jag rastlöst av och an. Nu är huset perfekt, men jag känner mig fortfarande dålig. Då orkar jag inte med mig själv, smyger in i badrummet  och gråter tyst. Maken kommer och frågar om jag vill vara i fred eller ha kram. “Vara i fred!!”, Skriker draken, men innerst inne vill jag ju ha en kram och höra någon säga att jag är bra. Att få bli älskad i mitt fulaste. Men det är svårt. Svårt att ta emot. Svårt att tro någon kan älska en suris som jag. Draken sprutar förgörande eld, den är arg på mig, men vill också skydda mig. Skydda så ingen ska komma nära och se hur ful jag är på insidan. Men jag håller munnen stängd om elden och säger till mig själv att du vågar, du kan lita på honom. “Gärna en kram, men det är svårt att säga” viskar jag. Och maken, min riddare och Kung håller om mig. Han tröstar mig, som sen kan trösta och lugna den eldsprutande pigan. Nu kan jag vara mitt vanlig jag som gör saker ur glädje istället för rädsla. Det är vi alla tacksamma för, Pigan, familjen och jag.

Vad gör du när du tycker illa om dig själv?

2 Kommentarer
  1. Hans-Inge Persson
    Hans-Inge Persson says:

    Anna!
    Så väl känner igen det. När jag hade haft en värdelös dag på jobbet ringde alltid till Christina och sa : ”Ikväll lagar jag middag. Ofta blev det köttbullar, som man måste blanda till en deg, rulla och steka. När det var gjort kände jag: ”Nu har jag lyckats med nåt idag”. Så väl, jag kände igen mig. TACK!

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *